Missbruk i familjen
Knark, alkohol - heroin, öl, cider, sprit... Det är många barn och ungdomars uppväxt - och det har bland annat varit en del av mitt liv.
Från att jag föddes till att jag blev 12 år har jag levt nära inpå drogor och alkohol varje dag. Min mamma och pappa knarkade till att jag var 6 år gammal, sedan åkte mamma in på behandling tillsammans med mig och vi flyttade ifrån pappa ner till Skåne där mamma träffade min nuvarandra låtsaspappa som var alkoholist - något min mamma också blev. Från att jag var 6,5 år till jag var 12 var alkoholen en del av mitt liv. Det var oftast jag som fick se till att mina småsyskon fick mat i magen, mamma låg och sov hela dagarna och när jag kom hem från skolan var hon återigen full - likaså min låtsaspappa. Efter en hemsk natt, som jag minns rätt suddigt men väldigt tydligt på de hemskaste scenerna fick jag nog. Detta var när jag var i 12-årsåldern. Mamma och låtsaspappa hade druckit alldeles för mycket - de började bråka, låtsaspappa försökte strypa mamma och jag gav honom en spark på först smalbenet och sedan på skrevet och skrek åt honom att låta min mamma vara. Mina småsyskon stod och tittade på - de skrek och de grät. När jag vände mig om till mamma gav hon mig en örfil. Där gick gränsen.
Den natten ringde jag och berättade för hela min släkt hur det låg till, och min morbror fick åka ner från Göteborg för att hämta mig. Jag kunde inte vara kvar hemma. Efter att jag hade sprungit ner till min granne när mamma och låtsaspappa hade gått för att handla mer sprit, kom mamma tillbaka och hoppade på grannen som hade låtit mig vara där. Min morbror ringde polisen och jag sprang, barfota, till låtsaspappas mamma där jag fick stanna innan min morbror kom och hämtade mig. Polisen hade ringt mig innan och följt med mig hem för att jag skulle kunna packa min väska.
Om jag inte hade tagit mig mod till att berätta för min släkt hur jag hade det den natten, så vet jag inte hur allt hade slutat. Jag hade iallafall inte stått där jag står idag, med nyktra föräldrar. Jag är otroligt stolt över mig själv att jag vågade göra det, och jag är evigt tacksam för att jag har så fina människor runt omkring mig som har stöttat mig och funnits här för mig.
Det är många barn och ungdomar som växer upp på ett orättvist sätt. Missbruk hos föräldrarna är tyvärr väldigt vanligt i vårt samhälle - och de som växer upp med det MÅSTE våga säga ifrån, agera - på något sätt. För sin egen skull. För att växa upp som jag gjorde har gett sina konsekvenser - jag kan inte lita på någon till 100%, särskilt inte på de som har svikit mig tidigare, men det har även gjort mig till en stark, omtänksam och snäll tjej. Hade jag inte sagt ifrån hade jag nog inte levt idag. Jag hade inte orkat mycket mer, och jag vill kunna hjälpa andra barn och ungdomar som har haft en liknande uppväxt som mig.
INGEN förtjänar det helvete man lever i med missbrukande föräldrar. Ingen. Och du som läser detta, och har haft detta problemet - tro ALDRIG att det är ditt fel. Aldrig. Om någon skulle vilja prata med mig så är min mejladress [email protected] och ni är varmt välkomna att prata med mig. Jag vill kunna hjälpa, jag vill ge mod till er som lever i detta helvete.
Rädda er själva, för er skull.
